På 50 talet. Jag bodde med min mamma och hennes föräldrar. När jag växte upp kallade jag min mormor o morfar för mamma o pappa. Min mor för hennes namn. Det är senare sagt att det var min mormor som inte ville bli kallad för mormor då hon var så ung. Efter några år skaffade sig min mor en ny man. Dom gifte sig o fick två barn till innan vi flyttade från mormor o morfar. Själv hade jag då börjat skolan. Som barn var jag en tuff tjej som hade mer killar som kompisar än tjejer. Det är något som sedan har fortsatt. Har alltid haft bättre kontakt med killar än med tjejer. Allt började när min bror kom till världen. Då började jag känna mig åsidosatt. Å så har det fortsatt till den dag jag rymde hemifrån. Jag har aldrig fått en kram av min mamma. Att jag själv har blivit så emptisk o kan både ge o visa kärlek har att göra med att jag fick det av min mormor. Hon var allt för mig. Den dag hon dog var det som om allt rämnade för mig. Det tog många år innan jag riktigt förstod att hon verkligen var bort. Många var dom gånger som jag lyft luren för att ringa till henne - bara för att i nästa stund erinnra mig om att det inte gick - för hon var ju borta. Jag blev mycket mobbad när jag började i högstadiet. Det började lite innan redan i sexan - då stod min mor i fönstret och bara tittade på. Varken kom till min hjälp eller hade något gott att kalla mig. Jag var ju en liten "hora" trotts att jag fortfarande var oskuld. Att börja högstadiet var en ren o skär plåga. Där fanns en som inte gjorde annat än slog mig och retades. Har aldrig varit gudsbästa barn. Men ren o skär elak har jag heller inte varit. Visst jag har med slagits. Men då var jag äldre o då har det varit för att jag själv blivit påhoppad. Att mina äktenskap o förhållande inte hållit har mycket med att jag själv inte har varit mig själv. Utan jag har anpassat mig för att bli den dom ville ha. Då håller det inte i längden. Så jag skyller inte på mina män. Utan felet har varit mitt eget i och med att jag ej varit mig själv och när dom sedan har börjat trampa på min stolthet så har det varit nog. Då har dom fått gå eller så gick jag. Jag har i dagsläget skapat mig ett nytt hem för 4 eller 5 gången.. Men jag lovar detta är mitt sista hem jag skapar. För ingen kommer att få komma in på det viset så jag sen ska behöva lämna det. Detta är inte ett rop på hjälp eller någon själv ömkan eller tycka synd om mig själv. Utan bara jag som behöver få skriva av mig. Ser det tist ut så gå härifrån. Lägg inte in någon dum kommentar - för jag tar inte vilket skit som helst längre.

Ska sedan berätta om hur man kan vara så dum att man lever med en alkolist i många år..

Nu fick jag lite ur mig..

Ha det..

Kram Skogsfrun

När jag växte upp så var det i ett helt kärleks löst hem iaf från min mammas sida till mig - mina syskon fick den kärlek som en mamma ska ge sina barn - men det fick inte jag.

Min mamma stog t ex i köksfönstret och såg på medans jag blev mobbad i skolan. Då gick jag i sexan.

När jag kom hem från skolan blev jag inlåst på mitt rum med en potta - så min mamma kunde jobba - även vissa kvällar var jag inlåst på mitt rum då hon o hennes man var bortbjudna. Detta höll på tills min yngsta bror föddes 71.

Efter det blev jag det endast när dom skulle bort.

Sen började hon arbeta.. Då skulle jag när jag kom hem från skolan ta hand om hela hemmet. Städa, laga mat, diska, gå ut med hundarna, passa mina syskon var av den minsta då var bebis. En gång så hade jag inte gjort detta utan satt å pratade i telefonen den gången försökte hon strypa mig. Hade hennes fingeravtryck runt halsen bra länge. Den dagen rymde jag hemifrån. Tog kontakt med barnavårdsnämnden som fanns på den tiden - talade om som det var så jag fick flytta till min mormor istället.

Har på äldre dagar fått reda på att hon aldrig ville ha mig - men abort fick man ju inte göra på den tiden. Enligt henne fick hon inte adoptera bort mig heller.

Att hon behandlade mig så illa skyller hon på morfar - för att hon vart så illa behandlad utav honom.

Jag tom tror att jag varit utsatt för insest av min styvfar - men det är så långt inbäddat så det får vara kvar.

Blir inte bättre av att få veta om det är så eller inte.. För samtidigt så vet då min mamma om att detta har hänt. Utan att hon gjorde något.. Jag vet iaf att han tafsade på mig - jag vet att jag vaknat upp å han suttit vid min sängkant.. Men resten vet jag inte. Mer än att efter det kunde jag inte sova utan underkläder på mig.

Detta får räcka för denna gång.

Ha det

Jag har alltid undrat varför man är så blåögd - men att jag skulle vara så blåögd att jag inte märker att något var fel trodde jag väl aldrig skulle hända MIG!!!

Det började med att jag träffade en mysig man. Han var skild o hade tre stora barn. Hade eget företag, jobbade mycket.. Allt var väl så där.. Ca en vecka före Påsk vart vi lite osams på telefonen.. Jag har stor stolthet så jag lät bli ringa på en vecka.. Det gjorde han med.. När sen Påsken kom så ringde jag men inget svar telefonen avstängd..

Försökte ringa flera ggr varje dag men fortfarande telefonen avstängd.. Jaha tänkte jag.. Så blev jag dumpad.. Men bara att gå vidare här i livet - man kan ju iaf inte tvinga annan att vara tillsammans med en om den inte vill. Så dagarna gick och blev till veckor o sen till månad..

En tisdag läser jag i tidningen att han har dött

.

Hans begravning var i april

Ajaj vad det gjorde ont.. Trodde jag aldrig mer skulle kunna gå vidare.. Kunde inte sova, inte äta bara gråta.

Så han hade inte dumpat mig utan han körde ihjäl sig på långfredagen.. Känns som om det varit enklare om han dumpat mig. Hans mobil förstördes i samband med krocken så jag kunde inget få reda på innan. Han

Men sen kom BAKSLAGET.. Det visade sig att han var GIFT

Hur fan kan man var sååå blåögd och NAIV..

Kommer att ha svårt att lita på en KARL

Ha de så gott

Det hela började med att jag skulle börja om igen. Flytta o skapa mig ett nytt liv. Komma tillbaka till arbetslivet ett antal år som sjukskriven. Jag flyttade.. Hyrde ett hus. Köpte nya möbler o fixade o donade. Blev tillsammans med en man som var helt underbar. Vi flyttade senare ihop och förlovade oss. Första året var bara kanon. Såg inte skymten av någon alkolist. Vi kunde ta oss ett glas vin på helgen och sen var det bra med det. Sen flyttade vi. Och det nyåret fick jag uppleva vad det var att leva med en alkolist. Han var helt dyngrak. Låg i soffan sov trots att han hade sina barn där. Jag tog med dom till badhuset för att dom skulle få göra något roligt. När vi sedan kommer hem igen så ligger han ännu mer full i soffan o sover medans tv:n står på.. Dom fick åka hem. Detta var första gången.. Sen vart allt bara värre o värre. Efter det så blev det mer oftare. Även dom stora helgerna. En påsk när mina barn kommit för att fira påsken med oss.. Kastar han all mat.. Så dom köpte ny.. En gång slog han sönder min dotters rum.. Vet inte hur många ggr jag tänkte på att jag skulle lämna honom. Men så kom den där mannen fram.. Den som jag vart kär i.. Så då fortsatte man ett tag till. Han höll sig nykter ett tag. För att sedan till en helg sätta fart igen. Så höll det på i över fem år. Innan jag hade bestämt mig för att nu räckte det. Nu lämnar jag honom. Då var han så illa däran att han la in sig själv på sjukhuset för avgiftning. Efter några dagar så kom HAN fram igen. Så jag tänkte att OK.. En sista chans får han.. Jag åker hämtade hem honom. Vi pratade i bilen. Jag sa som jag hade tänkt o bestämt. Då säger han att det var nog det bästa om jag flyttade o lämnade honom. Vi kom hem fortsatte diskutera. Dagen efter på tisdagen bestämde vi att vi skulle separera för att ev prova som särbo. Jag skulle flytta.. Vad ovanligt.. Alltid jag som får börja om på nytt.. Vi gjorde upp om hur vi skulle dela upp hus o saker. På onsdag em frågar han om jag hittat någonstans att bo - nä sa jag inte ännu - då sa han att jag helst skulle flytta asap.. Då blev jag förbannad så jag ringde runt. Så på Torsdag kväll vart det klart.. Jag hade någonstans att ta vägen. Jag började packa och första lasset gick på fredag em. På lördag åkte jag själv med resten. Efter ett par veckor så prata vi på telefon. Då talade han om att han hade tagit av sig ringen för vi kunde inte vara förlovade längre.. Det hade han gjort så fort jag flyttat.. Så jag var förlovad med mig själv ett par veckor..

Det var lite snabbt sammandrag av det hela.

Kommer nog mera senare. Jobbigt att skriva om. Men känner att jag behöver det.

Detta är inte ett rop på hjälp eller någon själv ömkan eller tycka synd om mig själv. Utan bara jag som behöver få skriva av mig.För att kunna gå vidare i mitt liv. Ser det trist ut så gå härifrån. Lägg inte in någon dum kommentar - för jag tar inte vilket skit som helst längre.

Tack för besöket.

Kramen Skogsfru

Hej hopp alla glada

Snart är kanske snön ett minne blott här på SnÖland :)

Det har iaf sjunkit ca 5dm på min bakgård - nu ser jag mitt staket igen

I morgon har jag varit RökFri i 5 månader..

Det tar sig ,,, :)

Ska senare i kväll hämta två barnbarn från dagis sen passa dom

då deras föräldrar jobbar kväll o natt..

Men det är alltid lika roligt att umgås med dom och att få känna sig lite behövd.

Man har ju varit van vid mera...

Har nu beställt vårens fröer som jag o Jessica ska förså nästa månad

Det blir lita annorlunda grönsaker då jag hittat lite ovanliga fröer

men det är klart det är ju jag i ett nötskal

Kärringen mot stömmen..

Ha en forstatt trevlig töande Måndag

Tack för besöket och välkommen åter

Tjinge ling

Man kan ju alltid undra vad man har framför sig..

Det är nog tur man inte vet det..

Samtidigt som man inte kan göra det som man har bakom sig ogjort.

Men heller ångrar jag sådant jag gjort än att

ångra det jag inte vågat göra..

Så vad har år 2010 bjudit på då..

Ja två döttrar gifta

flera barnbarn

Slutat röka (igen)

diskbråck

varit ute o dansat

träffat en skolkamrat efter 30år var som dom åren inte varit där:)

varit på sememster i dalarna

hade lunginflamation mm när det var som varmast i sommras

Träffat en man som det senare inte fungerade med

hade en underbar fin trädgård

fick fina julklappar

tapetserat om i vardagsrummet

målat om i köket

sparat pengar på cigg..

Men det västa är nog i a f SNÖN,.. KYLAN osv..

Får såå ont då i kroppen o ryggen..

Men nu går vi framåt så man får se positivt på det

det blir ljusare för varje dag.

Snart kanske våren är här och Kung Bore släppt taget..

Funderar starkt på att skaffa nått på varmare ställe under vinter

men får bli när min lilla vovve gått ur tiden

nä det var lite strunt från mig

Tack för titten

Välkommen åter..

TJinge Ling

Så var den andra vecka på året slut

I fredags kom mitt snart femåriga barnbarn över

hon skulle sova hos mormor..

Så på det viset gick sen både fredag o lördag

När hon sen åkt hem på lördag kväll vid fem tiden

då var det en mormor som var lite trötter..

Kollade på tv sen la mig..

I dag har jag städat mitt badrum ordentligt

fick ju vattenstopparen i fredags så nu

stannar vattnet inom duschen istället för

över halva golvet som tidigare:)

Nej lite tv.. o koppla av

Ha det så gott..

Tack för besöket..

Välkommen åter...

Tjinge Ling....

Nygifta Christine hade varit på IKEA och kom hem med en ny klädgarderob. Medan hennes make var på jobbet började hon montera ihop den nya möbeln. Just när hon var färdig körde bussen förbi utanför fönstret och garderoben föll ihop likt ett korthus. Men Christine gav sig inte, utan började montera ihop delarna igen. Men ack, en halvtimme senare körde bussen åter förbi och garderoben rasade ihop. Lite lätt irriterad ringde hon till IKEA, som lovade att skicka dit en kille som kunde fixa det.
Montören anlände och just när han var färdig kom bussen och garderoben rasade.
- Det var ju märkligt, sa montören.
När han för andra gången fått ihop garderoben gick han in och ställde sig i den för att se vad som egentligen hände därinne.
Just då kom kvinnans make hem. Han var nyfiken på hur garderoben såg ut och stegade in i sovrummet där den stod.
- Jamen, den blir väl fin, sa maken för själv och öppnade garderobsdörrarna.
Han stod öga mot öga med montören som lite försiktigt sa:
- Du tror mig nog inte, men jag står faktiskt här och väntar på bussen...